Om mitt liv och de vägar det tar

Mitt suddiga liv

Just nu är min syn borta igen, det är det som gör att jag har varit frånvarande både här och på Facebook och det är nu Magnus som hjälper mig att skriva för jag ville tala om att jag finns här.

Hela den här veckan har jag gått omkring med endast ledsyn och det är allt annat än lätt att få dagarna att gå då. Hoppas bara att jag inte får tillbaka den infektion jag hade i december då jag fick läggas in när synen försvann sist. Är lite rädd för det. 

 

Hoppas ni har det bra. Kram Malin 

 

Skadat gods

Det skulle jag vilja skriva om idag men jag vet inte om jag kan lämna ut så mycket om livet omkring mig. Avslöja allt om MIG själv har jag inga problem med, det vet ni.
Men jag kan säga så här, att när jag är ledsen, när mitt självförtroende är extra lågt, som nu, då känner jag mig som skadat gods. Vem skulle vilja ha mig nu, vem kan älska mig? En blek kopia av den jag var, en sjukling som mer eller mindre är fast i hemmet. Mager, eländig med oviss framtid. Kommer jag ens att leva. Jag vet att jag är negativ idag, att jag inte riktigt känner så här annars men ändå…
En skitdag, har varit några nu ett par dagar, önskar jag såg nånting annat än det som möter mig i spegel, ett leende, en glimt i ögat, hopp? Inte den stora vanmakt, sorgen, hopplösheten.
Solen lyser i varje fall, det är skönt, positivt. Kallt är det men friskt. Har precis varit ute med tjejerna. Ska försöka peppa mig själv lite, VET egentligen att jag inte är värdelös. Måste bara hitta tillbaka till skrattet. Glädjen. Hoppet.

Hoppas ni har en underbar dag. Kram Malin

Milstolpe

Det blir det för sonen idag, han ska för första gången sova borta. Har inte blivit av tidigare, visst har jag och Magnus varit iväg några nätter, när vi har åkt färja, men då har brorsorna bott hos oss. Nu ska Benjamin in till äldsta brorsan, Anton. Dom ska gå på bio, äta på Mc Donalds och sen imorgon åka pulka, spännande värre!
Det innebär också att vi får en ensam kväll, bara så där OCH melodifestivalen drar igång ikväll, mysigt! Kanske kan bli ett skönt dygn. Inte för att Benjamin inte är underbar att vara med utan för att det kan vara skönt, ett avbrott i rutinerna, att bara få vara.
Men först ska vi svänga förbi Ikea när vi har lämnat honom och köpa en valplåda till Alice. Vår slängde vi när jag blev sjuk och dom har en så himla bra där. Ja, den är ju inte gjorde för valpar så klart men lånade en sist och det funkade kanon. Kostar bara 99:-,bra va?
Nä, dags att väcka Magnus, kicka igång den här dagen.

Hoppas ni får en skön, solig lördag. Kram Malin

Förlamande

Ibland blir känslan av ensamhet som en tung sten att bära i mitt hjärta. Vet egentligen att jag inte ensam, ensam men ändå…mycket saknas i mitt liv just nu och då och då så blir det för tungt att bära. Idag är en sådan dag. Ensamheten sliter i mig och tankarna är sorgsna. Vet att det behövs så lite för att ”komma igen” men just nu är jag långt ner i gropen. Hatar den där gropen och önskar att jag kunde fylla upp den med sand, grus och stora, tunga stenar. Hoppa på den packade ytan, få ner fyllningen riktigt långt.
Nu borde jag peppa mig själv, gå ut i köket och fixa lite chokladbollar kanske, och/eller baka bröd. Ja, det borde jag göra! Ska bara….

Njut av denna soliga fredag! Kram Malin

Funderingar från soffan

Ja, hundrelaterade funderingar, tänkte jag skulle förvarna er som inte är intresserade. Sitter och förundras, ganska chockad över hur otroligt fräcka vissa s.k uppfödare är när det kommer till att ta betalt för sina valpar. Dessa valpar är alla oregistrerade, dvs ej renrasiga oavsett vad ”uppfödarna” lovar och garanterar. Behöver absolut inte bli dåliga familjehundar men det är ju också det enda dom kan bli och tyvärr så finns det heller känd hälsostatus bakom, föräldrarna är inte kollade så valpens framtid rent hälsomässigt, är höjt i dunkel. Men ta betalt det kan dom! Labradoodels för 25000 (med avelspärr!!), Oreg ”renrasiga” mops valparna för 15000 eller oreggade ”renrasiga” am staff valpar för 10500! Och det sjuka är att det verkar finnas folk som går på detta, som betalar dessa summor?? Vi andra gör helt klart fel, lägger ner en massa mer pengar och engagemang på att meriter, hälsokontroller och registrera våra valpar i SKK men tar ”bara” 10000-12000 generellt för våra valpar. Och har ofta svårt att hitta rätt hem!? Så, vad är svaret? Jo, vi får väl börja ta typ 30000 för våra valpar, för jag menar, då MÅSTE dom ju vara bra, ”unika” om dom är SÅ dyra och då, ja då MÅSTE ju folk köpa
Upp och nervända världen säger jag bara, upp och nervända världen…

Hoppas ni får en superskön fredag! Kram Malin

Långdag över

En långdag på sjukhuset är äntligen över, två påsar blod, solning av blodet och däremellan lång väntan. Ska in i morgon igen men då bara halvdag sen så ska jag tydligen få ”ledigt” helt nästa vecka, lyx! Viruset hade halverats och gvh’n är, just nu, borta och min läkare är nöjd. Då är jag nöjd. Då däremot så är det jobbigt när hon pratar om mitt stora överskott av järn som jag har i kroppen pga allt blod jag fått och får. Det måste ut nu och vi har tre saker att välja på, den ena med hemska biverkningar, den andra med lite mindre hemska biverkningar men som dessutom slår ut viss medicin jag äter och den tredje är otäck, bara tanken på den får mig att gråta. En nål i magen och så ska jag ge mig själv ett dropp varje dag som tar 8 eller 12 timmar, ingenting som lockar alls men tyvärr det som nog är snällast emot kroppen. Jag önskar så att antalet tabletter, otäcka måsten och annat sjukdomsrelaterat ska MINSKA, istället känns det som tvärt om och jag fortsätter att känna mig som patienten, inte som mig, Malin. Jobbigt, känner att jag nästan bara varit patient nu i drygt två år, saknar Malin. Låter det flummigt? Hoppas ni förstår.

Fått order om att gå upp minst 10,helst 15 kilo till trots att jag nu kommit upp på kaxiga 56 kilo och börjat känna mig ganska nöjd. Men min läkare säger att jag måste få hull, underhudsfett, för att kunna bygga upp mina muskler. Så jag får fortsätta äta så mycket jag kan, fortfarande ovant efter att varit överviktiga hela mitt liv. Man måste liksom tänka emot sina egna invanda tankar. Knepigt. Nu har dom åtminstone fått en dietist uppe på hematologen , träffade henne idag och hon har lovat att hjälpa mig sen när det dags att dra i bromsen och börja träna. Skönt.

Hoppas ni har haft en underbar torsdag! Kram Malin

Varför gör vi det inte?

Vi läser alla om att allt flera människor drabbas av cancer, antalet har ökat lavinartat och så mycket som 30% av alla cancerbesked kan undvikas om vi bara vill. Och det borde ju alla vilja eller hur? Eller tänker folk att ”det drabbar bara andra, inte mig”? Så tänkte i varje fall jag innan jag blev sjuk, andra fick cancer, inte jag. Så fel jag hade. 66000 människor kommer i år att få sitt cancerbesked, 66000!!! Människor som nu lever i skön ovisshet, som inte har en aning om att deras liv snart kommer ta en helt annan riktning och där även många kommer att förlora kampen.
Vad kan vi då göra för att minska risken att drabbas? Cancerfonden.se släppte idag en video där dom uppmärksammar just detta och det är så enkelt. Ett: Rör på dig, en halvtimme om dagen räcker långt Två: Ät mindre rött kött, mer fågel, fisk, grönt och frukt Tre: Drick alkohol med måtta, drick inte ofta och mycket Fyra: Undvik solen, speciellt mellan 11-15 på dagarna Fem: Rök inte! Rökning är den cancerform som ger flest fall, solen är den formen som ökar mest. Hur kan vi då rättfärdiga att våra barn springer omkring nakna i solen, hur mysigt det än är, eller den där vidriga giftpinnen som många av oss tycker att dom ”är värda”, där det är för krävande, jobbigt att sluta? Hur tänker man?? Kanske beror det på att dessa människor än så länge haft turen att inte drabbas, varken själva eller någon nära anhörig, och tänker som jag skrev här uppe, ”det händer inte mig, bara andra”. Tyvärr så är det inte så, verkligheten ser annorlunda ut, det kan drabba ALLA och det är så viktigt att vi åtminstone gör det vi kan för att inte drabbas. Håller ni inte med mig? Även jag, vi, ska bli bättre och börja med en vegetarisk dag per vecka, att börja smått kan göra så mycket.

Håll er friska och ha en magisk onsdag! Kram Malin

Det smittar

Såg ett intressant inslag på Nyhetsmorgon idag, något som bekräftade det jag länge har tyckt. Att hur du är, hur du bemöter människor, påverkar dom. Är du trevlig, ler, uppriktigt ber om ursäkt om du tex råkar gå in i någon, ja då gör du folk på bra humör och dom i sin tur sprider detta goa humör vidare. Om du däremot är tjurig, kort, negativ, ja då påverkar du folk du möter negativt. Och dom sprider även detta sura humör vidare. Ett positivt tänkande,ett leende mot en medmänniska, att hålla upp en dörr eller be om ursäkt när man kanske står i vägen på ica kan betyda så mycket, göra skillnad på en annan människas dag, liv. Så enkelt är det. Se folk i ögonen, le, hälsa, be om ursäkt om du gör nånting fel. Klaga inte så mycket på omgivningen, på andra människor, alla är vi olika och vi vet egentligen ingenting om varandra. Jag behöver själv tänka på det och tycker om att bli påmind. Så lätt annars att klaga, sura, ha åsikter om andra. Nej, le, var positiv och artig, så blir vardagen och livet mycket trevligare att leva. Inte bara för dig utan för folk runt omkring dig, både nära och främlingar. Något att tänka på tycker jag.

Hoppas ni får en riktigt bra tisdag. Kram Malin

Hur gör man?

När man som jag går hemma, sjukskriven, och knappt får göra något, vad gör man åt denna rastlöshet som förr eller senare kommer krypande? Min beror nog mycket på att inte bara jag går hemma utan att även Magnus gör det då han ju bara jobbar 40% och han lider verkligen av det, skulle behöva jobba mer, så hans rastlöshet påverkar så klart mig. Min dåliga syn är också en bidragande faktor, ser knappt tv’n, kan inte läsa, så en operation blir välkomnande även om jag önskar att jag inte hade behövt den.
Sen så tror jag mycket beror på årstiden också, och att vi har haft en så mörk, ombytlig vinter med halka, slask, och tung blötsnö. Det begränsar mig, kan inte gå ut ordentligt, vågar inte för halkrisken, snöblindhet och mörkret. Blir nog bättre när våren kommer. Men till dess, finns liksom inte så mycket jag kan göra. Röjer i köket, planerar veckomenyn och lagar maten, försöker baka, men sen…tv’n och min surfplatta blir liksom min vardag, inte så jätteupphetsande… Men jag ska inte klaga, egentligen, jag lever och det går äntligen åt rätt håll, på sätt och vis och med myrsteg, så jag går nog bara igenom en period just nu, har ju ändå varit sjukskriven i över två år nu
Och med våren så kommer inte bara ljuset och värmen utan, förhoppningsvis, även små valpar som ger mig sysselsättning och glädje. Ska bli så mysigt!

Hoppas ni har en riktigt skön måndag. Kram Malin

Nu har jag internet igen!

Sen sonen fick sin surfplatta i julklapp så har vårat internet tagit slut i förtid varje månad, inget kul för någon som mig som liksom inte har så mycket att ta mig för på dagarna. Så det måste lösas men idag är det en ny månad så nu finns det igen!
En intensiv men skön helg är snart över, huset fullt med familj igår då vi hade vuxenkalas för Benjamin och så stannade de äldre sönerna kvar med underbara svärdotten och vi åt och drack gott. Lite trötta och avslagna allihopa så kvällen kom inte riktigt ”igång” men mysigt som alltid. Skönt att bara vara, umgås.
Dagen nu kommer nog gå i sengångarens tecken, ingen ”orkar” göra något, allt känns som seg kola men det har sin charm det också, bara vara, i varandras sällskap, låta timmarna gå utan att göra en massa. Baka har någon ”slängt fram” som förslag, får se om någon nappar. Alla vill nog gärna äta eventuellt resultat men frågan om någon orkar genomföra själva arbetet. Men jag är nöjd så länge som jag har alla mina pojkar omkring mig, händer inte så ofta.

Hoppas ni har en skön söndag. Kram Malin