Om mitt liv och de vägar det tar

En dag vid havet

Det fick vi igår, en underbar dag hos svärmor och svärfar i Kaggebo med supergott fikabröd och en underbar påskbuffé där jag höll på att föräta mig på gravad lax med romsås. En härlig promenad ner till vattnet, där hundarna sprang fritt yra av lycka och försökte hinna med att sniffa på alla nya dofter, hann vi med oxå och vi njöt verkligen hela dagen! Inte en enda bild tog vi för ingen av oss tog fram mobilerna på hela dagen utan vi bara var vilket var väldigt befriande. Ville inte åka hem men det var vi ju klart tvungna att göra och väl hemma kändes det i både kropp och knopp att vi fått en massa härlig havsluft och det var länge sen som jag sov så gott som jag gjorde i natt. En höjdardag. Idag ska jag baka svärmors helt magiskt goda havrekakor som hon bjöd på igår, att en så pass ”enkel” kaka kan smaka så gott hade jag aldrig trott men tro mig, det kan den! Ni ska få receptet, jag lovar. Hoppas ni oxå hade en härlig påskafton och att denna dag blir minst lika härlig.

Njut av dagen, solen, det faktum att sommaren snart är här! Kram Malin

Ett efterlängtat telefonsamtal

Idag ringde Anton, min äldsta son som tillsammans med sin sambo är i Australien just nu. Det var några veckor sen vi hördes och då endast via pm på facebook och idag hörde vi t.o.m varandra riktigt bra så det var en stor energikick att få prata med honom ordentligt. Saknar honom så otroligt mycket, han har ju varit här ifrån sen innan jag blev sjuk, först 1,5 år i Oslo där dom jobbade och sparade pengar till sin resa och sen direkt, i december förra året, så åkte dom ut på sitt stora äventyr. Unnar dom det verkligen men skulle ljuga om jag skrev att det inte är jobbigt. Dom har det bra och söker jobb, börjar få lite hemlängtan båda två så vi får väl se om dom stannar borta som planerat, ända till slutet av detta år. Du har väl kollat in deras blogg? Backpackerspayback? Gör det annars, dom brukar bjuda på underbara bilder. Svårt det där när barnen växer upp och ”försvinner”, saknaden kan bli väldigt jobbig och inget kan man göra, det är som det är, som det ska vara. Men du Anton, älskar dig!

Anton och Benjamin på Kolmården

Anton och Benjamin på Kolmården

Anton och Matilda på ett hotell i Thailand

Anton och Matilda på ett hotell i Thailand

Njut av denna förvisso gråa långfredagen och hoppas ni får en härlig dag. Kram Malin

Tänka med hjärtat eller hjärnan?

När det gäller hundar, som dom flesta av er vet är mitt stora intresse här i livet efter min familj, så är det svårt ibland att veta om man ska låta hjärtat styra eller logiken. Speciellt om man, som jag, även är intresserad av avel och utställning. Då vet man, eller ja, jag då, att det är logiken som borde segra, spara en valp som av någon anledning inte är lovande är inte smart, visst man kan hoppas, hålla tummarna att det växer bort, korrigerar sig, men man vet aldrig. Jag har haft tur när jag har sparat valpar men med mitt flyt nu de senaste åren så borde jag inte ha blivit förvånad när jag häromveckan upptäckte att Filippa utvecklat ett litet, litet underbett. Ingen stor grej, absolut inte, inget hon nånsin kommer att lida över men om det inte växer bort så kommer hon inte passa som avelstik eller som utställningshund och även om jag inte vet om jag kommer vilja börja avla igen så vill jag ha valmöjligheten. Så vad göra? Hela familjen är helkära i denna lilla goa tjej, speciellt sonen och för första gången så tänker jag att kanske hjärtat ska få segra? Växer det inte bort, ja då gör det inte det och det löser sig alltid på något sätt. Hon är så go, så lik Alice till sättet, ja fast hundra gånger busigare då men det ska hon ju vara. Usch, det här dilemmat behövde jag verkligen inte nu, har nog som det är. Får fundera, tänka för- och nackdelar. Kan inte bara något vara lätt för en gång skull? Snälla?

Vill alltid sova nära....

Vill alltid sova nära….

...precis som mamma

…precis som mamma

Hoppas ni får en riktigt bra torsdag. Kram Malin

 

 

Då och då men väldigt sällan

Så korsas ens väg av en annan människa och det klickar. Inte ofta och ju äldre man blir så upplever i varje fall jag att det händer allt mer sällan. Men sen jag blev sjuk så har jag haft ynnesten att träffa flera stycken, eller träffat och träffat, de flesta har jag aldrig träffat utan endast ”pratat” med via internet, tänk vad tekniken kan vara bra ibland. Speciellt en tjej, vi har som sagt aldrig träffat men vi känner båda ett stort förtroende för varandra och det känns skönt, befriande på något sätt. Hon har en hund ifrån mig och det känns extra kul. Jag har tyvärr haft, och har väl kanske fortfarande, för lätt att lita på folk, tror de flesta om gott och tänker att dom aldrig skulle svika mig precis som jag aldrig skulle svika dom men ack så fel jag har allt för ofta och jag måste lära mig av detta, tyvärr. Så därför är det så befriande när det faktiskt fungerar åt båda håll. Denna svåra tid lärt mig att det finns fler goda människor än jag trodde innan för då hade jag nästan gett upp hoppet. Jag är, som jag har sagt tidigare, långt ifrån perfekt, har gjort bort mig otaliga gånger och sagt fel saker, men jag försöker hela tiden och jag sviker inte ett förtroende. Vill så gärna ha folk i mitt liv som fungerar likadant. För ni finns, det vet jag nu. Tack för att ni återgett mig hoppet om att vissa faktiskt går att lita på. Och du Lena, i sommar så hoppas jag verkligen att vi äntligen får ses!

Hoppas det inte blåser fullt så mycket hos er och att ni har en skön söndag. Kram Malin

Att göra det enkelt för sig

Ibland när jag lagar middag så kan det vara skönt med något som går supersnabbt, kräver minimalt med jobb från min sida och, självklart, inte kostar skjortan. Om den sen ser himla fräscht ut och smakar jättegott, ja då är det ju ännu bättre. Igår så gjorde jag just det och resultatet blev otroligt gott och mer än godkänt av både make och son. Vad gjorde jag då undrar ni nu. Jo, det ska jag tala om, jag köpte färsk tortellini, ett billigt märke, tror det var Garant, två olika sorter, en med tomat/basilika fyllning och en med prosciuttoskinka och ricotta fyllning. Förkokade dom i 4 minuter och satte under tiden på ugnen på 200 grader och snodde ihop en bechamel men med en twist och det kan jag lova blev den godaste bechamel jag nånsin har gjort! När den var klar, så där len och härlig som den ska bli, så rörde jag ner en 1/2 burk vitlöksost och, så klart, ca 2 dl riven ost. Saltade och pepprade, la pastan i en smord ugnsform, hällde över såsen och strödde mera riven ost över och så in i ugnen på ca 20 minuter, tills osten hade fått fin färg. Gratängen blev så fin och såg så lyxig ut och tillsammans med en enkel tomatsallad så blir det en riktig festmåltid för knappt 20:- per person, inte illa eller hur?? Räcker till ca 4 personer. Hoppa nu inte över vitlöksosten om ni ska laga detta, den gjorde massor för smaken och byt gärna ut en del av mjölken mot grädde, jag bytte ca hälften, men det är ju så klart valfritt, går ju lika bra med bara mjölk. Kan tänka mig att jag gjorde ca 6 dl bechamel och det räckte precis, jag hade gärna haft liiite mer för den var så god men så ni vet på ett ungefär. Så, nu har ni kvällens middag klar, tjopp, tjopp, iväg till affären nu :-).

Hoppas ni har en solig, ljuvlig lördag. Kram Malin

Saker som gör mig lycklig

Det finns många men här är några, saker som jag brukar plocka fram när jag är låg.

Sol och värme

Sol och värme

Skillan som täcker marken på våren

Skillan som täcker marken på våren

Öland

Öland

Bubblande skratt

Bubblande skratt

Kärlek

Kärlek

Havet

Havet

Saker som får mig att le, känna en varm, pirrande känsla, saker som får mig att må bra. Som vanligt så kan ni klicka på bilderna om ni verkligen vill njuta av dom :-)

Hoppas ni får en skön fredag! Kram Malin

 

 

 

 

 

 

Ett monster

Det har jag blivit, ett ostbågemonster! Läkarna och sjuksköterskorna uppe på mottagningen är så nöjda, har försökt få mig att äta chips och sånt i ett år snart men för mig känns det… ovanligt. Och har ingen aning om var det kommer ifrån, har aldrig, till skillnad från min bror, varit galen i ostbågar. Men nu, kan trycka i mig två skålar i rad och en påse räcker knappt två dagar, vad har hänt?? ”Ostbågar byggde denna kropp” får jag trycka upp på en T-shirt sen ;-). Skämt å sido, är ju jättebra nu när jag måste gå upp helst 15 kilo men sen när jag har gjort det då, går monstret att stoppa? Äh, det får bli ett senare problem, nu njuter jag av dessa gula bågar och åt att jag faktiskt går upp i vikt för första gången på över 15 månader….

5598115-origpic-20b1bb

Hoppas ni har bättre väder än vad vi har och att ni får en underbar dag! Kram ostbågsmonstret Malin

 

Å så lite bältros på det

I mitt fall så är det inget kul att bli kallad unik när jag besöker sjukhuset. Det är ingen hit att skitviruset i min kropp och allt annat som pågår inte verkar gå att få kontroll på i dagsläget. Dom har t.o.m diskuterat mig, mitt ”fall” på läkarkonferans i Milano. Känns jobbigt, nervöst. Nu, idag, så fick jag besked att jag även har fått bältros, jag menar, varför inte, när jag ändå är igång. Den nya medicinen som jag tar, den som ingen ätit innan mig i Sverige, ska skydda emot såna virus men i undantagsfall så gör den det inte. Självklart är jag ett undantagsfall även där.Känner mig pigg, hyfsad energisk och då är det lätt att glömma bort kampen som pågår i min kropp, kriget. Som jag faktiskt, i värsta fall kan förlora. Cancern är borta men jag kan dö av ett simpelt virus.För djävligt är det. Positivt är att jag har lyckats gå upp två kilo på två veckor och väger nu 48 kilo, det måste vara all avocado, kokta ägg och nu, senaste veckan, ostbågarna som jag äter. Får se hur det går sen när jag ska sluta, men det får bli ett senare problem.

Hoppas ni har en fin måndag. Kram Malin

Välkommen till mitt nya krypin

Här har ni den, mina nya, fina blogg som Magnus har gjort åt mig. Den ska bli lättare att hålla uppdaterad och, tycker jag, är himla fin med mitt paradis Öland i bakgrunden. Eller för att vara petig, ”min” strand Fornbo som ju ligger på Öland så, ja, ni hänger med eller hur? Annars så kommer inget vara annorlunda här, jag kommer skriva precis som jag alltid har gjort, från hjärtat, om det som känns viktigt just den dagen. Kommer väl ta ett tag för mig att ”bli varm i kläderna” här, jag är ju knappast känd som den mest tekniska personen, jag är ganska värdelös på det för att vara ärlig men hoppas ni har tålamod med mig om jag råkar göra något fel. Så, än en gång, välkommen hit, hoppas du kommer tillbaka, och tillbaka, och tillbaka, och…..

En ung, naiv jag, 15 år...

En ung, naiv jag, 15 år…

Liiite äldre, mycket klokare,märkt mest av sjukdom men även av åren som gått...

Liiite äldre, mycket klokare,märkt mest av sjukdom men även av åren som gått…

 

Sov så gott! Kram Malin

 

Tiden flyger iväg när man har roligt

Något sånt brukar man säga eller hur? Men jag tycker tiden flyger vare sig man har roligt eller ej, oavsett om man mår bra eller dåligt. Vart tar dagarna, veckorna, månaderna och alla åren vägen? Och ju äldre jag blir desto snabbare känns det som det går, som om man började på typ en liten skogsväg, vidare till en grusväg, sen den lilla asflatsvägen och så den stora, motorvägen och nu vrålar fram på självaste autobahn. När det egentligen borde vara tvärt om, ju äldre man blir desto saktare skulle tiden gå så man hinner stanna upp och njuta av all vishet och all kunskap som man förhoppningsvis samlat på sig genom åren. Minns ögonblick och speciella stunder ifrån min barndom som om dom var igår, kan minnas hur det kändes, luktade, vad jag tänkte och nu, vips, så är jag 45, har tre söner varav två redan är vuxna och mitt ansikte bär spår inte bara av min sjukdom utan även av åren som gått. Lustigt egentligen, ett liv kan vara i över 90 år men oavsett hur gamla vi blir så tror jag nog de flesta av oss känner att det har gått alldeles för fort när slutet närmar sig. Vart har dom tagit vägen, åren? Och det är väl därför som det är så himla viktigt det här med vardagslyx, fånga stunden och se guldkornen som annars så lätt går osedda förbi. Det kan tyckas att vi har ”en evighet” kvar att leva, att förverkliga våra drömmar på, men åren går fort och dessutom så vet man aldrig vad som händer på vägen. Så, idag när ni tar en skön skogspromenad med hundarna, tänder grillen till kvällen, får en oväntad kyss i nacken från er älskade, får en pärplatta eller en teckning av ditt barn eller barnbarn som kanske ser ut som hej kom och hjälp mig, känn igen dom alla som dom guldkorn dom är och stanna upp, njut. Av det lilla.

Hoppas ni har en magisk helg. Kram Malin