Om mitt liv och de vägar det tar

Noll tolerans!

När det gäller mobbing så måste målet vara just det, noll tolerans! Jag kan inte för allt i världen förstå att vi inte är där än. Jag mobbades under några år i låg- och mellanstadiet, min äldsta son likaså, nu får min goa, snälla yngsta älskling tyvärr känna av det även han. Jag kan inte förstå det. Det är en viss typ av människor som mobbar enligt min erfarenhet, självgoda, egoistiska. Det börjar tyvärr ofta i låg ålder och många lär sig inte utan fortsätter upp i vuxen ålder utan att ens tänka efter på vad dom faktiskt gör. I vissa fall så går det så långt att dom ruinerar folks liv, påverkar människor för alltid, men det verkar inte beröra dom. Vet inte ens om om dom är medvetna om det. Vem blir då mobbad?Ja, oftast är det väl alla vi som av olika sätt ”avviker”, mulliga, magra, glasögon, rödhåriga, ärvda kläder, annan hudfärg, ni vet, vi som verkligen är en måltavla för glåpord och ska uteslutas från gemenskapen. För jävligt! Skolor verkar ha svårt att få stopp på det, vissa lyckas bättre än andra och inte blir det bättre sen, på arbetsplatser, även där misslyckas ledningen, cheferna, ofta tar dom lätt på om någon kommer och påpekar hur de behandlas, t.o.m bagatelliserar det, anser att personen i fråga överdriver, är överkänslig. Därför lider många i det tysta, tar inte upp det för att få till en förändring, rädslan att inte bli tagen på allvar, rädslan att bli ignorerad.

Det borde alla göra!
Det borde alla göra!

På en skola så har man kommit på en idé som jag tycker är bra, bara de barn som känner att de behöver det vågar ställa sig där. Var undrar ni nu. Jo, dom har målat en cirkel i form av en sol och om man någon rast känner sig ensam ska man ställa sig i solen och vips så kommer flera barn fram och frågar om allt är ok, om man vill vara med och leka. På den skolan verkar det funka, dom har lyckats nå fram till barnen om hur viktigt det är att alla ska räknas, att ingen ska vara utanför. T.o.m när en mamma råkade ställa sig, ovetande om solen och dess betydelse, mitt i solen, kom barnen fram och frågade henne om hon var ok, om hon ville komma med dom och se vad dom pysslade med. Underbart.

Vänskapssolen
Vänskapssolen

Hoppas ni har en skön lördag och ni, var snälla mot varandra! Kram Malin

En häst som clown!

Cirkus Scott-besöket är över och jag sitter här och summerar kvällen igår. Dom bjöd på en bra show, det gjorde dom, många skratt från oss alla fem som gick och så var det ju varmare ( en månad tidigare än förra året ) i tältet och det uppskattades inte bara av mig utan alla inklusive personalen som hackade tänder förra året ;-) . Nyhet för i år är att alla vilda djur är borta, det tycker jag kändes bra. Inga elefanter eller sjölejon kvar utan endast hästar, hundar och fåglar. Och det var en häst som stod för det bästa, det roligaste numret! Han var en riktigt clown och busade hela tiden med sin husse. Barn och vuxna tjöt av skratt och när jag såg Benjamins och hans 24-åriga kusins glittrande ögon och stora leenden då så kändes det riktigt gott! Även kusinens sambo var med, hon kommer från Kina och har aldrig varit på cirkus förut och just i år var större delen av artisterna från just Kina så det tyckte ju hon var jättekul. Och dom var skickliga! Finalnumret i år var en riktigt nagelbitare oxå! Vi satt alla som på nålar i publiken och skrek alla till när vi trodde att artisterna skulle ramla. Fick tyvärr ingen bild på det så ni får helt enkelt gå och se en show själva ;-) , vilket jag verkligen tycker att ni ska göra. Vi hade sämre platser än förra året så bilderna blev därefter men lite bjuder jag på i varje fall om ni förlåter mig för kvaliteten?

Clown- hästen
Clown- hästen
Igen...
Igen…
Ljuseffekterna bidrog till magin!
Ljuseffekterna bidrog till magin!
Massor!
Massor!
Stor skicklighet
Stor skicklighet
Otroligt duktiga
Otroligt duktiga
Mer hästar
Mer hästar
Häftiga nummer
Häftiga nummer
Och det viktigaste, lyckliga barn!
Och det viktigaste, lyckliga barn!

Hoppas ni får en härlig fredag! Kram Malin

Vinnarna i tävlingen!

Det var inte många som lockades av ett gratis cirkusbesök, det var det inte och det känns himla synd, trodde på ”rusning till pumpen” av barnfamiljer här i länet. Och med tanke på hur få det var som deltog så önskar jag av hela mitt hjärta att jag kunde ge er alla varsin familjebiljett men det kan jag ju inte :-( . Så, efter lite ångest och huvudbry så har jag nu utsett de två vinnarna och det är….. Jessica Söderfjord och Karin Aleryd, grattis till er! Hoppas ni får en lika härlig och rolig upplevelse på fredag som vi fick förra året och som vi hoppas att vi får även ikväll :-) ! Förväntningarna är höga hos sonen och även hos hans föräldrar ;-) . Jag skriver till er om hur ni ska göra nu men föreställningen börjar i varje fall klockan 19.00 på fredag.

Själv så räknar jag ner nu, räknar ner tills på måndag då äldsta sonen kommer hem, bara fyra dagar kvar! Inte klokt, pirret i magen ökar för varje dag och jag vill bara hoppa fram tills måndagsmorgon då jag och älsklingen ska ge oss ut på den roadtrip som tar oss till Arlanda där vi ska hämta honom och sambon Matilda, himmel vad dom är efterlängtade!!

Nu ska jag gå ut i köket och baka mina goda limpor som jag ”slängde ihop” inför utställningen i helgen, dom tog slut i en rasande fart och nu vill vi ha mer. Min mor, som kommer på middag i morgon, har även uttryck sin önskan att få smaka min nöttosca- kladdkaka så hinner jag så blir det nog en sån oxå, vill ju göra mamma glad :-) .

Hoppas ni får en ljuvlig torsdag! Kram Malin

 

Cirkus Scott- tävling!!

Nu ni, håll i brallorna, för nu har jag fått äran att lotta ut inte mindre än två familjebiljetter till Cirkus Scotts föreställning på fredag här i Linköping! Jo, ni läste rätt, hur underbart är inte det?? En familjebiljett innebär att fyra får gå, kan liksom inte bli bättre och jag är riktigt ivrig! Även vi ska gå, fast på torsdag och med årets pirattema så är sonen galet ivrig och jag förstår honom med tanke på hur kul vi hade det förra året på deras föreställning. Det var förra årets höjdpunkt för oss alla och jag är så tacksam att vi får möjligheten även i år! Här kan du läsa mitt inlägg om vårat besök föra året!

Lånad bild
Lånad bild
Bild från Google
Bild från Google
Kittlar i magen :-) ( lånad bild )
Kittlar i magen ( lånad bild )

Hur går det då till undrar ni nu ivrigt. Och det ska jag berätta. Jag vill att ni skriver en kommentar här på bloggen, inte på facebook, och berättar om ert bästa cirkusminne och som enväldig domare så bestämmer jag vilka två minnen jag tycker är bäst och ja, ni vinner helt enkelt. Vi har inte så mycket tid på oss så tävlingen pågår bara till torsdag klockan 10.00 och biljetterna får ni sen hämta i biljettkassan vid Cirkus Scott under dagen på fredagen. Kan väl knappast bli lättare? Vilka de två lyckliga vinnarna är presenteras här på bloggen på torsdag samt att jag även mailar er! Kör hårt och lycka till och som sagt, glöm inte att skriva här och inte på facebook, viktigt! Om ni inte har några cirkusminnen så får ni självklart delta ändå, skriv då en motivering om varför just ni ska vinna och varför ni aldrig varit på cirkus innan.

Hoppas ni har en skön måndag! Kram Malin

Så där ja!

Nu är första utställningen på ett par år avklarad och jag är så glad över hur det gick! Båda tjejerna skötte sig exemplariskt, både i och utanför ringen, inget skällande, ingen osäkerhet, kanonduktiga :-) ! Dessutom så fick Alice Excellent :-) ,trots att hon för dagen var i lite högt hull och även Filippa fick jättefin kritik men på henne så höll dom så klart hp:t då hon fortfarande har ett litet underbett. Verkligen superroligt och hade jag pengar och en mer utställningsintresserad make så skulle jag gärna åka på fler ( några mer kan det nog bli men det får nog bli nästa sommar när värmen återvänt ;-) ) . Såg en massa fina chihuahuor och blev otroligt förtjust i en liten kille som bor i Dalarna men som kommer från Norrköping. Fick hjälp att visa av Catrin, en kompis, då jag var ganska trött idag och hon och hennes dotter Emma hade med sig sina underbara hundar, å så fina dom är! Det är även dom som fött upp den fina hanen :-) . Tack än en gång Catrin för hjälpen!

Nu är vi hemma och både maken och jag somnade en stund på sängen, ja även tjejerna då som var helt slut efter äventyret. Skönt, för sonen är och leker hos bästisen så vi kunde koppla av och ja, då går det som det går, trötta som vi är, man somnar ;-) . Har varit ute på en långis nu och försöker få tillbaka värmen, och Filippa surar för att hon inte får plats i mitt knä när jag bloggar och har datorn där så jag borde kanske lägga ifrån mig den, ta upp henne i famnen och låta henne värma mig lite? Ja, det låter som en plan!

Hoppas ni har det skönt denna ruggiga söndag. Kram Malin

Berg och dal-bana

Visst kan man jämföra livet med en sådan? Det tycker i varje fall jag och dom där dalarna blir på något sätt jobbigare och jobbigare för mig att orka med. Kan ju i och för sig ha med att göra med allt som hänt sista åren, så kan det ju vara. Men ibland så känns det som om dom håller i sig lite väl länge innan vagnen slutligen börjar ”tuffa” uppåt mot berget där uppe i solen. Väl där uppe försöker jag njuta av varje sekund, vända ansiktet emot solen och fylla på mina depåer inför nästa dipp ner i dalen. Försöker bli ännu bättre på att njuta av även det pyttelilla ”braiga” som händer. Se, det tror jag är viktigt och försöka studsa tillbaka så pass snabbt så man inte helt missar den där toppen, berget. Inte alltid det lättaste, ibland vill inte tårarna sluta rinna men jag försöker, hela tiden. Blir så trött ibland, på allt som händer, på min sjukdom, på min svaghet, på mitt tillstånd helt enkelt. På att livet inte kunde vara lite lättare. Men, sen så händer något, ofta en liten, enkel sak, som ändrar mitt dystra sinne. En kyss i nacken, en skön promenad med hans hand i min, ett samtal från läkaren att mina värden ser bättre ut, ett meddelande från äldsta sonen att han är på väg hem, en varm kväll på stan på en mysig Tapasrestaurang med älsklingen. Det gäller att hitta balansen men herregud, det är inte lätt. Dalarna har en tendens att bli jobbigare som sagt och det tar längre tid att ”släppa det”. Men i och med att jag är medveten om det, tänker på det, så är jag övertygad om att jag kan bli bättre även på det. Tror aldrig man ska sluta sträva efter att bli en bättre människa, ett bättre ”jag”, för vi har alla saker vi kan, och borde, försöka förbättra, för vår egen skull. Jag vill inte, tänker inte, acceptera att dalarna blir fler och längre, jag tänker fan i mig kämpa med näbbar och klor! Det är mitt liv och jag vill leva det så bra jag bara kan!

Livet
Livet

Hoppas ni får en skön onsdag och att ni tänker kämpa med mig! Kram Malin

Dessa vidriga troll

För ett gäng månader sen så hade jag ingen aning om vad troll var, naiv som jag kanske är så trodde jag det var dom otäcka, fula sagofigurerna i historierna när man var lite, med vårtor och stora näsor. Sen så kom Aschbergs program på Tv, ”Trolljägarna” och sen dess har jag insett att det finns en ny sorts troll och dom finns sorgligt nog överallt, på nätet. Människor som är trångsynta, rent elaka, som anser att deras åsikter är dom enda rätta och alla som inte håller med är ”puckade i huvudet” för att citera ett troll som jag hade oturen att läsa ett inlägg ifrån på facebook. Jag kan liksom inte förstå att det faktiskt existerar så passa… lågutvecklade människor, som tycker, på fullaste allvar, att dom har rätt att döma andra, skriva hur mycket elakheter som helst. Mobbing på nätet, tänk att människan inte kommit längre i utvecklingen?! Och självklart anonymt för är det något dom är dessa troll så är det fega uslingar. Här vågar man inte öppet stå för sina åsikter, man vågar inte öppet trycka ner andra, näerå, man gör det bakom coola namn som ”Miss Rättvisa”, ”Power To The Truth! o.s.v. cool är man. Patetiskt! Riktigt arg blir jag, och ledsen, för jag vill inte tro att det finns folk runt omkring mig som är så trångsynta, elaka och fega. Hur ska världen kunna bli bättre då? Tänk alla som blir mobbade via datorn, alla barn men oxå vuxna, dold mobbing, där man, gömd bakom falsk identitet, kan skriva vad som helst. Fruktansvärt! Blir så ledsen :-( . -Mata inte trollen läser man ibland, d.v.s gå inte på provoceringen, skriv inte upprörda svar till dessa människor, för det är det dom vill, få igång en tråd med pajkastningar. Så, mata inte trollen, vi låtsas att vi inte läser deras inlägg om dom dyker upp så förstör vi allt det roliga för dom. Det är min åsikt. Var tvungen att skriva om dom, blir så ledsen att dom överhuvudtaget finns.

troll-2
Dagens troll

Hoppas alla ni underbara människor får en riktigt mysig måndag! Kram Malin

 

En himla mysig kväll

Så, vad var nu överraskningen som jag planerat för maken? Jo, igår så lämnade vi sonen hos min pappa och begav oss in till stan. Där, på restaurang Aioli ( där sonen Calle jobbar ) så hade vi, Calle och jag, fixat så vi skulle få äta och dricka gott :-) ! Och det fick vi göra, åt så magarna stod i fyra hörn och hade en så otroligt mysig kväll så jag skulle vilja åka in idag igen. Beställde in nio tapas ( ! ) och satt där bra länge och njöt. Min absoluta favorit var getostbruchetta med honung och valnötter, mamma mia vad gott! Enda negativa med kvällen var på vägen hem då jag blev fotad av en fartkamera :-( , jag som alltid kör okej men då, när jag kollade på hastighetsmätaren, såg jag att jag låg i 75 där det var 70… Himla trist :-(

Bilden lånad från Aiolis hemsida

Idag så åkte vi ner till Bysjön tidigt. Jag skulle inte ha badat men det såg så skönt ut så när Magnus och Benjamin var klara så gick vi bort till stegen och jag klädde av mig och dök i, naken ;-) . Hade ju inga badkläder med mig och nu så var jag ju inte ensam. Det var sååå skönt, sådan njutning så jag kan inte beskriva det med ord. Älskar dessa små stunder av lycka. Önskar dom vore fler, men å andra sidan så kommer dom ju faktiskt allt oftare.

Hoppas ni får en magisk söndag! Kram Malin

Två kamper

Förstår nog inte riktigt hur allvarliga kamperna är som pågår i min kropp, dom syns inte och dom känns inte. För det mesta. Just nu så har jag ju precis gått igenom tre-fyra veckors kraftig gvh och så klart det märks, påverkar mig. Huden är ilsken, flagar och kliar. Och runt nyår när jag låg inne i sju veckor så var ju mitt virus uppe på 80000 och då kände jag absolut av det men annars så märker jag inte av det så mycket. Men kamperna pågår där inne i min kropp och den ena ( gvh ) måste medicineras med ett par mediciner som motverkar den andra ( viruset ) :-( .  Mina läkare står frågande och vet inte hur dom ska lösa detta, Anna, min transplantationsläkare har tagit upp mitt fall både på seminarium nere i Italien med hela världens bästa och mailar nu med sin egen mentor uppe i Stockholm. Oftast så tänker jag inte på det, speciellt inte när jag mår ganska bra, men så ringer Anna t.ex och berättar om senaste provtagningen och rädslan dyker upp som ett brev på posten. Vad kommer att hända? Kommer jag nånsin få bli frisk igen eller kommer resten av mitt liv bli en daglig kamp med starka mediciner? Kommer jag nånsin kunna äta ordentligt, njuta av det som de flesta andra? Kommer jag nånsin att känna mig ”vanlig” igen?

Men, nu ska jag försöka lämna telefonsamtalet bakom mig och komma i partystämmning :-) ! Maken fyller ju 34 år idag och kommer hem ifrån jobbet vilken sekund som helst. Då blir det tårta med färskost, lime, grädde och färska bär och senare ikväll så ska vi grilla entrecote med hasselbackspotatis och champinjonsås. Och imorgon så har jag en överraskning åt honom, vågar inte berätta än vad det är för han läser ju bloggen så klart, men jag lovar, berättar sen ;-)

10175950_583507261759110_2533026380977787796_n

Hoppas ni får en underbar fredag! Kram Malin

Det starka könet

Vad vi fick lära oss när vi växte upp var att mannen var ”överhuvudet” i familjen, huvudförsörjaren, stöttepelaren, den starka klippan som man alltid kunde lita på, luta sig emot. På något sätt så har det liksom alltid varit så bakåt i historien, eller håller ni inte med mig? Och kanske kan den illusionen leva kvar även idag om allting flyter på, om inga katastrofer inträffar. Att mannen är den starka. Men vad jag har upptäckt genom åren är att när det verkligen gäller, om allting rasar och krisen är ett faktum, så krymper ofta mannen, blir liten och svag, medan kvinnan växer, tar plats, och finner krafter hon inte kunnat ana att hon besatt. Undra varför den gamla illusionen lever kvar? Jag tycker inte den är bra för vare sig kvinnan som kanske ofta inte tror på sin egen förmåga förrän hon testas, för mannen som känner att han sviker sin familj när han kanske inte klarar av att hantera en kris så som han hade önskat och trott eller för våra barn som växer upp och tror precis som vi. Självklart är alla människor unika och alla reagerar inte lika, självklart, men det förvånar mig att se att ofta i kris så är det på något sätt kvinnan som växer och hanterar det bäst. Fast hon enligt historien är det ”svaga könet”. Kanske hade världen sett helt annorlunda ut om vi kvinnor hade fått vara med och bestämma lite mer eller vad tror ni? Äh, här sitter jag och spekulerar på morgonkvisten, är nog inte riktigt vaken än tror jag, men min egen styrka, som jag tidigare inte hade en aning om existerade, hoppas jag aldrig att jag kommer att tvivla på igen!

stark-kvinna

Hoppas ni får en harmonisk torsdag! Kram starke Malin ;-)