Om mitt liv och de vägar det tar

”-En himla massa pengar”

Vi lekte ”tänk om”-leken när vi åkte hem ifrån fritis Benjamin och jag. Han började, när han pekade på en dubbeldäckare och sa att den skulle vi bygga om till husbil!- Wow kontrade jag, vad häftigt, en massa utrymme, stora sängar, badrum… -Ja, och pool, och wii och tv- spel till mig! -Jaså, allvar? -Ja mamma, för du vet, vi skulle ha en himla massa pengar då, över 5 miljoner. -Oj! Och då skulle vi ha pool i bussen? -Japp, självklart! -Okej, ja, det låter ju väldigt lyxigt, det måste jag säga. Han är en sötnöt sonen ( fast man ibland vill skrika i frustration ) och han har den livligaste av fantasier. Undrar var han har fått det ifrån ;-) . Kanske från mig, kan vara så….

484976634359939972702440

Hur som helst, mysigt var det och charmig är han, sonen. Tänk så mycket lättare livet vore om pengar inte var ett problem, I´m just saying…. Idag ska vi äta ostfyllda tortellini med färsk sparris, chalottenlök, gul peppar, smält smör och en massa riven parmesan. Kanske ett glas vin till, jag menar, det är ju trots allt fredag :-) .

Hoppas ni alla får en riktigt skön kväll, speciellt du Znogge, som fyller år :-) ! Kram Malin

En sån där dag

Ni vet, som hamnar på pluskontot, det har jag haft idag. Magnus började inte förrän efter lunch så han följde med mig in till mottagningen, jag fick äntligen, efter flera månader, min läkare idag, älskade Anna och flera av mina frågetecken klarades upp. Sen så åkte vi till en vän som vi inte hade träffat på länge som vi fick en hel massa saker av, tack Malin! Parasoll, campingstolar, en transportbur till tjejerna, en massa annat och… ett komplett akvarium :-) !! Nu står det här, litet och himla snyggt, mer som en möbelpjäs än ett akvarium och jag lovar att bilder kommer sen. Just nu ska det stå utan fisk i 4 dagar så det är liksom inte mycket att se. Men snyggt är det, ni får helt enkelt lita på mig så länge ;-) . Sen väl hemma så vilade jag en timma innan jag hämtade Benjamin och han var ( är ) på strålande humör. Han har hjälpt mig hela eftermiddagen och inget bråka alls. Dessutom så är redan min vegetariska lasagne inne i ugnen och den doftar underbart! Tänkte den skulle få stå och stabba till sig lite innan det är middag sen när maken kommer hem. En riktigt bra dag helt enkelt. Det gäller att njuta av dom. Tror jag ska lyssna på Happy med Pherell Williams, när jag hör den låten så måste jag vara riktigt nere för att inte börja dans :-) ! Klicka på låtens titel så kan du testa om du oxå blir glad :-) . Ja, om jag har lyckats länka till den vill säga men jag tror det.

hämta

Hoppas ni har en ljuvlig måndag. Kram Malin

 

Middag för gudarna

Det är väldigt svårt för mig just nu att hitta något som funkar för mig att äta. Det är jättejobbigt och ångestladdat. Just nu så har jag under en veckas tid levt på smörgåsrån, kanske inte det mest näringsrika, igår fick jag i mig lite ris med buljong. Jag vet vad jag vill ha, vad jag känner skulle fungera men det är för dyra råvaror så då funkar ju inte det heller. Färsk fisk och skaldjur, det vill jag ha. Men så ibland kommer jag på saker som jag känner skulle kunna funka, som idag. Marinerad karré ligger nu på grillen och doftar underbart, grönsakerna är sliceade och daicade, b.l.a inlagd, grillad paprika som vi båda tycker mycket om, färska baugetter och skivad honungsmelon står redo, jag är hungrig och den känslan är skön! Att kunna äta. I morgon ska jag fixa bulgursallad med knaperstekt bacon och kokta ägg, tror det kan funka det oxå, kanske för nyttig mat för mig men det är det jag vill ha så… Massa grönsaker, skaldjur till, citron, ägg, färskt bröd, ja ungefär så. Tänk att äta mat skulle bli ett problem för mig, som alltid haft det motsatta problemet, tyckt alldeles för mycket om go´saker, krämiga pastasåser, mycket och ofta. Nu, nej tack. Konstigt. Men ikväll så hoppas jag att jag kommer kunna äta detta för det både doftar och ser underbart ut.

20140729_175740_resized

Hoppas ni har en fantastisk dag! Kram Malin

Väldigt viktigt!!

Jag kanske tjatar och jag ber om ursäkt i så fall. Nej förresten, det gör jag inte. Om ni är friska och mellan 18 och 60 år så finns det ingen anledning till att ni inte ska bli stamcellsdonatorer! Absolut ingen. Det gör inte ont, det kostar dig inget, du kan t.o.m beställa hem ett kitt från deras hemsida där du sen skickar in en tops eller ett salivprov, du behöver inte ens gå till vårdcentralen för första kontakten. Ni kanske tycker det känns främmande och otäckt men helt plötsligt så är det någon som ni älskar eller t.o.m ni själva som behöver hjälp, som inte kommer överleva utan en donator, tänk att samma sak gäller alla andra. Alla förtjänar en chans att överleva, alla har nära och kära som inte kan tänka sig ett liv utan dom. Barn ska inte behöva förlora sina föräldrar i förtid, föräldrar ska garanterat inte behöva förlora sina barn, ingen ska behöva förlora sin livskamrat eller sitt syskon. Och om man så enkelt kan vara med och förhindra det, vad är då ursäkten för att inte göra det?? Det behövs flera donatorer, många fler, snälla, snälla, bli en av dom, bli en hjälte! Vi räknar med att det ska finnas någon för oss om vi nånsin har oturen att hamna där, du kan vara den någon för någon annan. Jag önskar och hoppas att alla mina nära och kära som kan och får anmäler sig, jag lever ju tack vare en anonym donator i Tyskland, vore det inte för hen så skulle jag ha varit död i dag. Mina tre söner hade mist sin mamma, min man sin fru, mina föräldrar sin dotter och min bror sin syster. Och jag hade missat allt som kommer att hända i framtiden, mina barns bröllop, mina barnbarn, alla guldkornsögonblick, för mig hade det varit över. Så snälla, snälla, titta in på tobiasregistret.se och läs om hur lätt det är, du vet aldrig hur framtiden kommer att se ut. Jag ber till högre makter att du aldrig kommer behöva uppleva det jag och min familj har behövt uppleva men man vet aldrig, man vet aldrig…

Förlåt att jag skriver om det här nu i semestertider när folk är lediga och lyckliga men livet är orättvist, sanningen är otäck, vare sig det är strålande solsken eller isande vintervindar. Kram Malin

Min magiska morgon

Idag när vi hade lämnat Benjamin på fritis så åkte vi vidare ner till Bysjön jag och flickorna. Där möttes jag av en syn så vacker att jag fick gåshud över hela kroppen, inte en människa, vattnet låg spegelblankt utan så mycket som en krusning och solen lös redan, trots den tidiga timmen, varmt från en klarblå himmel. I vanliga fall mitt favoritväder. Gick där utmed sjön medan flickorna sprang omkring och nosade, tittade ut över vattnet, på avspeglingen av vår värld som var precis lika tydlig upp och ner och kände att jag så gärna ville bada, just där och då. Gick med mina långbyxor och långärmade tröja för att skydda min hud och kände att jag redan var varm och tänkte att då ju faktiskt ingen är här som kan förfäras över min röda hud så kanske jag kunde… ja, jag skulle kanske våga doppa mig?! Kom fram till stegen som ligger en bit ifrån stranden, precis mitt emot slottet med sina välklippta gräsmattor. Stegen som, efter några trappsteg ner, tar en rakt ner i det ljuvliga vattnet. Band fast flickorna, klädde av mig tills jag bara hade trosorna kvar och, utan att tveka, så tog jag de få stegen ner till vattenytan. Möttes av ljuvligt svalt vatten och slängde mig i med lyckligt hjärta. Känslan var underbar, obeskrivlig. Det är länge sen jag fick bada sist och jag har saknat det massor, speciellt nu senaste tiden då värmen slagit alla rekord. Jag kände hur huden genast blev sval och jag dök ner under ytan. Hade någon sätt mig där och då så hade dom nog trott att det var något fel på mig för jag simmade där med ett fånigt leende på mina läppar. Väl tillbaka till stegen så kände jag att nej, inte riktigt än och jag slängde mig ut igen. Njöt av tyngdlösheten när jag flöt fram på rygg, njöt av naturen runt omkring mig och njöt av att känna vattnet runt mig när jag frustande simmade tillbaka igen. Men då kände jag att mina ynka krafter började ta slut och blev lite rädd en sekund eller två ensam som jag var. Vill så mycket att jag ibland glömmer bort att jag inte orkar som förr. Men, lyckligt uppe på land, så log jag lyckligt igen, en helt magisk, underbar morgon!

Hoppas ni får en skön fredag! Kram Malin

Börjar bli nervös

När det gäller att ställa ut tjejerna menar jag. Brukar alltid vara lite nervös inför utställningar men innan så ”visste” jag liksom vad jag hade. Kunde rasen och visste vilken hund som kanske var ur päls eller inte tilltalade en viss domare. Nu står jag här som en novis och har ingen aning. Har inga direkta förhoppningar, ett vg vore trevligt, längre vågar jag inte tänka. Vet väl att båda tjejerna kanske inte håller championkvalitét men jag tycker det är roligt att ställa, tycker själv att dom är himla fina och på något sätt så markerar det här att jag nu vill lämna sjukdom och elände bakom mig och, förhoppningsvis, hitta tillbaka till livet. Sen att jag har back up om jag inte orkar springa själv känns bara tryggt, är otroligt trött just nu så det kanske behövs och jag kommer inte känna mig misslyckad på något sätt om det blir så att jag inte orkar. Tack Emma och Catrin för att ni finns :-) ! Nu oroar jag mig mest för solen, om det är sånt här väder då, vart tar jag vägen? Tältet är sålt och parasoll äger vi inget. Älskar ju solen, i vanliga fall, men får inte vistas i den nu p.g.a en viss medicin jag tar. Ja, ja, det löser sig. Men lite spänd börjar jag allt bli…. Tänk om dom inte ens sköter sig ;-) !

malin_tjejerna

Hoppas ni har det bra i värmen! Kram Malin

 

Long time no see

Har inte bloggat på ett tag men jag är här. Värmen gör mig slö och min envisa förkylning/hosta som nu är inne på sin tredje månad gör mig trött. Sen så orsakar dessutom min aggressiva GVH att jag knappt kan sitta stilla så länge så att jag hinner blogga, rumpan brinner som eld och det är inte direkt bekvämt. Men annars så är allt tipp- topp :-) ! Men nu är jag inte här för att klaga, faktiskt inte, inte ens på det ljuvliga vädret som ju tyvärr tvingar mig att stanna inne i skuggan. Näerå, idag är en bra dag och jag slappar med min älskling, vi sitter uppkrupna i soffan med varsin bok och te och kaffe. Sonen är ute och leker efter ett par timmar med pappa nere vid badet och tjejerna har fått sin långpromenad. Passade på när ett stort moln seglade in, det gäller att vara smart ;-) . Nu känns det som om det hänger regn i luften och vet ni, det känns ganska skönt. Känns som om det behövs en ”urladdning”. Nasi Goreng på menyn ikväll och ja, det är en helt vanlig dag helt enkelt. Imorgon är det dags att sola blodet igen, gjorde det igår, men sen så ska jag inte behöva åka in igen förrän nästa torsdag tror jag det var. Ja, om inget dyker upp då så klart. Härligt. Nu ska jag fortsätta med min bok, ville bara tala om att allting är ok. Hoppas det är det för er oxå.

Min bok, av favoritförfattaren.
Min bok, av favoritförfattaren.
Makens bok, smaken är som baken ;-)
Makens bok, smaken är som baken ;-)

Hoppas ni har en skön, slö tisdag. Kram Malin

Förhoppningar och självplågeri

Märker det numera på mig själv att jag varje dag när jag vaknar hoppas att den nya dagen ska bli bättre än den innan. Att jag ska må lite bättre, få mera kärlek,, få le eller t.o.m skratta. De dagarna då jag får som jag vill är tyvärr inte många men ändå så fortsätter jag att hoppas varje dag. Någon sorts mänsklig mekanism som inte tillåter mig att ge upp. Att jag fortsätter hoppas. Idag skulle Magnus varit ledig, hade hoppats på en bra dag, en mysig dag då vi skulle kunna umgås då Benjamin var på fritis. Istället så ringde dom från stan och undrade om han ville jobba och så klart han ville, det är ju jättekul att dom tycker han är duktig och jag är glad för hans skull. Men för mig blev det lite antiklimax, blev en låååång dag ensam istället och mina förhoppningar gick upp i rök. Försöker göra det bästa av det men lyckas inte riktigt och det är då som jag ibland ägnar mig åt vad som nästan kan kallas för självplågeri. Jag börjar tänka på saker som hänt, ord som sagts, händelser som för alltid finns fastetsade i mitt inre. Alla frågetecken som jag aldrig kommer att få svar på. Försöker stoppa mig själv och oftast så lyckas jag men inte alltid. Jag ställer mig frågan varför jag gör så, varför jag spär på min egen ledsamhet, nästan som att jag tycker att jag inte förtjänar att må bra längre. Som att jag förringar mig själv och min betydelse.  Så är det nog inte, har nog bara haft några dåliga dagar nu och då blir jag lätt lite mörk. Men ändå…

Solen lyser och hindrar mig för någon längre promenad, som tur var så hann vi med en i förmiddags då det bara var delvis soligt. Kämpar på med min hud och tycker nog att den sakta börjar bli ”bättre”. Hela lägenheten är full av min avflagade hud och jag går med soppskyffeln och försöker hålla efter det. Går så där, det kommer ju nytt hela tiden men förhoppningsvis så har jag ömsat skinn klart snart. Då blir jag finare igen.

Hoppas ni har en skön torsdag. Kram Malin

Tre hjärtan slår som ett

Har ni tänkt på det någon gång ni som har hundar? Jag har det inte men så för någon månad sen så la jag märke till det och sen dess så tänker jag på det varje gång. Vadå undrar ni. Jo, när tjejerna kryper upp på mitt bröst och vi ligger där och vilar eller sover så brukar våra hjärtan börja i otakt. Mitt slår långsammare och deras snabbt. Men så efter en stund så har deras hjärtan anpassat sig till mitt, alla tre hjärtan slår i takt, våra bröstkorgar reser sig och sjunker samtidigt och det känns så innerligt, som att vi är så nära varandra, inte bara kroppsligt. Det tycker jag om, då fylls jag av värme, glädje och samhörighet. Jag njuter av stunden och dom ger mig, även då, kraft och kärlek. Vad vore jag utan mina små tjejer? Vågar inte tänka på det och som tur än så behöver jag inte göra det heller. Världens bästa medicin är det och vet ni, inga biverkningar som de flesta andra mediciner jag måste ta just nu.
20140619_081640-1_resized_1
Idag tänker jag göra någon som jag velat göra i flera veckor, jag ska baka morotskaka med fräsch färskostglasyr smaksatt med lime, mums. Sen så börjar det bli dags för bullar oxå, kardemummabullar med en massa smör. Får se vad jag hinner med idag. Magnus börjar jobba strax efter ett så jag har några timmar att fördriva själv. Sen blir det kycklingpaj med mozarella och tomater till middag så jag kommer nog inte ha problem att sysselsätta mig ;-). Dessutom så ska ju tjejerna och jag ut på en långis, extra viktigt nu för Alice behöver banta lite inför utställningen, hon har konstigt nog gått upp i vikt under sitt löp, trots långa promenader och inte mer mat än vanligt. Hon är just nu hungrig jämt, jag förstår ingenting, hon som brukar vara måttligt road av att äta. Ja, ja, det blir nog bra, hon är ändå världens bästa Alice :-).

Hoppas ni får en skön onsdag. Kram Malin

Små marginaler

Jag är extremt känslig just nu för hur min närmaste omgivning mår, d.v.s Magnus och Benjamin. Mår dom bra  och är glada så kan jag klara allt känns det som, jag fylls av så mycket jävlar anamma, kämparglöd och lycka så jag blir ostoppbar. Men, när dom mår sämre, när dom har dåliga dagar, då faller jag direkt. Orkar ingenting och tårarna lurar hela tiden innanför ögonlocken. Ensamheten kommer som ett brev på posten och jag vill bara krypa ihop och gömma mig. För mig beror det verkligen på hur dom mår när det gäller hur jag själv mår. Marginalerna är små åt båda hållen, behöver sen så otroligt lite för att få tillbaka kämparglöden och känna mig lugn igen. Mitt behov av trygghet, ömhet, vänlighet, kärlek och omtanke är stor, utan det så står jag väldigt liten. Önskar självklart att det inte vore så, att jag inte vore så beroende av min familj för att må bra och klara av min kamp, men det gör jag.

Just nu vill jag bara skrika ut min frustration över mitt virus, min sargade hud som lyser ilsket röd och flagar överallt, min jätteförkylning som nu är inne på sin sjätte vecka, min torrhosta som jag har haft lika länge, min bråkiga mage, min ensamhet. Alla dessa saker som jag normalt knappt tänker på längre blir oerhört påtagliga när jag är låg. Det kan ändras snabbt, om en timma eller två så kanske jag ler igen men nu har det varit några tunga dagar. Kvicksanden drar mig allt längre ner. Förlåt om jag gnäller, försöker verkligen att undvika det men idag var jag bara tvungen att skriva av mig. Tack för att ni finns där ute.

Hoppas ni får en skön måndag. Kram Malin