Om mitt liv och de vägar det tar

Att fly bort

Vissa dagar blir allt fel. Man vaknar och olika saker gör att dagen ganska snabbt går utför. En sån dag har jag idag och jag känner att jag inte riktigt orkar med det. Dom här dagarna tar så mycket av mig, suger ur all energi och lämnar mig trött, ledsen och låg i en hög på marken. Känslan av vanmakt och ensamhet drar över mig och jag vill bara fly bort. Få vara någon annanstans ett tag. Låtsas att mitt liv är som det ska och inte tyngt att problem och sorg. Men det gör jag inte. Flyr. Jag stannar kvar och hoppas att nästa dag blir bättre, att det vänder snart. Att jag kanske ler imorgon eller om jag har tur, kanske redan senare idag. Hade tänkt blogga om nånting helt annat idag men jag stannar här, vill krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet. Åtminstone gömma mig för världen ett tag. Det borde väl vara okej att man gör. Man flyr fast man stannar ändå kvar på något sätt.

Hoppas ni har en riktigt skön lördag. Kram Malin

Jag älsKar dig

Tre små ord, tre oerhört viktiga små ord. En del verkar tycka att det räckte med att dom sa det en gång för 20 år sen och det borde räcka men de flesta av oss tror jag mår bra av att höra det då och då. Men det verkar vara så lätt att ”glömma bort”, att i vardagen glömma bort dessa små ord. Man förutsätter att de man älskar vet om det och oftast så gör dom säkert det men ändå, att få höra det ibland ger näring till själen. Ja, enligt min mening. Att få höra, med uppriktighet - Jag älskar dig! är underbart och att säga det likaså. Jag försöker att inte glömma bort att tala om det för mina tre underbara söner, min make, min mamma. Jag älskar dig. Er. Mina barn har fått höra det i hela sitt liv, ofta. Kan inte tala om det för dom för mycket. Barn ska skämmas bort med kärlek anser jag, få känna sig trygga i den. Men det behöver även vi vuxna göra om än kanske på ett annat sätt. Så, om ni håller med mig, glöm inte bort att tala om det då och då, bara så där, utan någon speciell anledning. En varm kram, en kyss i nacken, ett ögonkast och de innerliga orden: Jag älskar dig! 

wpid-textgram4

Ha en fantastisk fredag! En stor, innerlig kram ifrån mig! Malin

Ojämn balans

Senaste året så har jag mött flera människor via bloggen och facebook som har börjat kännas som vänner, eller i varje fall som några som kan komma att bli vänner om vi ger det chansen. En del har jag varit bekant för många år sen, andra är helt nya i mitt liv. Det är några tjejer i olika åldrar som jag verkligen har klickat med och det känns… härligt. Jag är inte någon speciellt social person, trivs bra hemma med min familj så jag har inte så många vänner och dom få som finns vet och har accepterat att jag inte ringer regelbundet eller vill träffas varje vecka. Men idag så kom jag att tänka på en sak, mina nya vänner, dom följer alla min blogg om än mer eller mindre regelbundet och här är jag ju, som ni alla vet, öppen om vem jag är, om hur mitt liv ser ut och ja, ni vet, allt. Dom vet en massa om mig redan vilket på sätt och vis känns skönt för trots det så verkar dom tycka om mig. Men jag vet väldigt lite om dom. Balansen blir ojämn. Men jag tror inte det är någon fara trots det för dom verkar alla vara som jag, ha lätt för att öppna sig för rätt människor och dela med sig av sina med- och motgångar. Vi brukar ”prata” på facebook, via pm, nutidens sätt att kommunicera och där ”pratar” vi om det mesta. Ganska befriande. Så, jag ska nog inte oroa mig för det där med balansen, så egentligen så skulle vi kunna glömma bort hela det här inlägget, ja, det skulle vi, men det känns ju onödigt nu när jag har skrivit det och allt ;-) . Det är ju trots allt mina tankar, om än något förvirrande, och det är dom jag brukar skriva ner här. Skriva av mig. Ibland löser jag, som idag, mina egna ”problem” bara genom att skriva om dom, ibland hjälper ni mig med era kloka ord. Så, här kommer det, ett inlägg om ett problem som inte existerar egentligen, knäppa mig…

Friends

Hoppas ni har en skön, positiv torsdag! Kram Malin

”-Var ska jag bo om ni dör?”

En jobbig fråga ställd på väg hem ifrån välkommen hem-middag i måndags som vi varit på hos Matildas föräldrar. Från baksätet kom den, lite tyst, lite tvekande, i mörkret satt vår goa sexåring och funderade på vart han skulle ta vägen om hans föräldrar dog. Det högg till i våra hjärtan. Jag svarade så ärligt jag kunde, han trodde nämligen att han skulle få bo ensam i lägenheten. -Men älskling, om, om något så hemskt skulle hända så kommer ju Anton och Matilda ta hand om dig. Och farmor, farfar, mormor, morfar och Calle. Han var tyst en stund, sen hörde vi att han började gråta och så sa han -Å, jag skulle inte ha frågat, nu rinner mina tårar… Vår älskade kämpe, man fokuserar kanske för mycket på min kamp senaste åren, vi har gjort vårt bästa för att han inte ska ha det för jobbigt, men så klart han har haft det, och fortfarande har det väldigt jobbigt, det har vi alla, men han är bara sex. Hans mamma har varit döende och legat inne många månader i sträck på sjukhuset, hans mamma som ska finnas där, trösta, kramas och pussas. Fan vad livet är tufft. Orättvist. Varför vi, vad har vi gjort? Vet ju så klart att vi inte har gjort något, att det drabbar vem som helst oavsett. Men ändå… Min lilla älskling, vi ska göra allt för att finnas här, leva länge och följa dig på din väg, allt vi kan, det kan jag lova!

Hoppas ni tar vara på denna unika onsdag för den kommer aldrig igen! Kram Malin

Hur ser min framtid ut?

Folk frågar hur jag mår, säger att jag ser så pigg ut, fräsch ut. Och jag är piggare än jag varit och jag kan t.o.m känns mig ”fräsch” ibland, vissa dagar, men mina problem kvarstår och det börjar kännas hopplöst. I varje fall emellanåt. Dom sänkte ju dosen med 50% på min virusmedicin före sommaren och då gick viruset upp direkt, inte megamycket men ändå, så nu för någon månad sen så höjde dom dosen igen och viruset sjönk. Men så idag så pratade jag med mottagningen och nu har det hoppat upp igen, trots den ökade dosen. ”Ingen fara” säger dom men samtidigt så famlar dom i mörkret och har ingen aning hur dom ska lösa detta. Dessutom så måste jag äta medicin för mitt GVH, d.v.s när min nya benmärg arbetar för hårt, och den medicinen motarbetar viruset och egentligen hela min kropp, alla mina värden. Kommer jag bli frisk, kommer jag komma tillbaka till livet fullt ut eller är det här även min framtid? Kommer jag ens att överleva. Många frågor och stor oro inom mig. Inte alltid men den dyker upp då och då, som idag. Vad är min framtid, hur kommer den att se ut. Har jag ens någon. Jobbiga tankar.

Vi hämtade sonen och svärdottern igår på Arlanda, många tårar från min sida och många, stora, varma kramar. Underbart att dom är hemma och som mamma så hoppas jag att de längre äventyren är slut och att de hittar jobb här i stan och inte behöver flytta. Nu ska jag försöka vänja mig vid att han faktiskt bara finns ett samtal bort och att jag kommer få krama honom både nu och då, härligt. En stor, positiv händelse som jag mer än behövde.

Älskade unge!
Älskade unge!

Hoppas ni har en bra tisdag! Kram Malin

Noll tolerans!

När det gäller mobbing så måste målet vara just det, noll tolerans! Jag kan inte för allt i världen förstå att vi inte är där än. Jag mobbades under några år i låg- och mellanstadiet, min äldsta son likaså, nu får min goa, snälla yngsta älskling tyvärr känna av det även han. Jag kan inte förstå det. Det är en viss typ av människor som mobbar enligt min erfarenhet, självgoda, egoistiska. Det börjar tyvärr ofta i låg ålder och många lär sig inte utan fortsätter upp i vuxen ålder utan att ens tänka efter på vad dom faktiskt gör. I vissa fall så går det så långt att dom ruinerar folks liv, påverkar människor för alltid, men det verkar inte beröra dom. Vet inte ens om om dom är medvetna om det. Vem blir då mobbad?Ja, oftast är det väl alla vi som av olika sätt ”avviker”, mulliga, magra, glasögon, rödhåriga, ärvda kläder, annan hudfärg, ni vet, vi som verkligen är en måltavla för glåpord och ska uteslutas från gemenskapen. För jävligt! Skolor verkar ha svårt att få stopp på det, vissa lyckas bättre än andra och inte blir det bättre sen, på arbetsplatser, även där misslyckas ledningen, cheferna, ofta tar dom lätt på om någon kommer och påpekar hur de behandlas, t.o.m bagatelliserar det, anser att personen i fråga överdriver, är överkänslig. Därför lider många i det tysta, tar inte upp det för att få till en förändring, rädslan att inte bli tagen på allvar, rädslan att bli ignorerad.

Det borde alla göra!
Det borde alla göra!

På en skola så har man kommit på en idé som jag tycker är bra, bara de barn som känner att de behöver det vågar ställa sig där. Var undrar ni nu. Jo, dom har målat en cirkel i form av en sol och om man någon rast känner sig ensam ska man ställa sig i solen och vips så kommer flera barn fram och frågar om allt är ok, om man vill vara med och leka. På den skolan verkar det funka, dom har lyckats nå fram till barnen om hur viktigt det är att alla ska räknas, att ingen ska vara utanför. T.o.m när en mamma råkade ställa sig, ovetande om solen och dess betydelse, mitt i solen, kom barnen fram och frågade henne om hon var ok, om hon ville komma med dom och se vad dom pysslade med. Underbart.

Vänskapssolen
Vänskapssolen

Hoppas ni har en skön lördag och ni, var snälla mot varandra! Kram Malin

En häst som clown!

Cirkus Scott-besöket är över och jag sitter här och summerar kvällen igår. Dom bjöd på en bra show, det gjorde dom, många skratt från oss alla fem som gick och så var det ju varmare ( en månad tidigare än förra året ) i tältet och det uppskattades inte bara av mig utan alla inklusive personalen som hackade tänder förra året ;-) . Nyhet för i år är att alla vilda djur är borta, det tycker jag kändes bra. Inga elefanter eller sjölejon kvar utan endast hästar, hundar och fåglar. Och det var en häst som stod för det bästa, det roligaste numret! Han var en riktigt clown och busade hela tiden med sin husse. Barn och vuxna tjöt av skratt och när jag såg Benjamins och hans 24-åriga kusins glittrande ögon och stora leenden då så kändes det riktigt gott! Även kusinens sambo var med, hon kommer från Kina och har aldrig varit på cirkus förut och just i år var större delen av artisterna från just Kina så det tyckte ju hon var jättekul. Och dom var skickliga! Finalnumret i år var en riktigt nagelbitare oxå! Vi satt alla som på nålar i publiken och skrek alla till när vi trodde att artisterna skulle ramla. Fick tyvärr ingen bild på det så ni får helt enkelt gå och se en show själva ;-) , vilket jag verkligen tycker att ni ska göra. Vi hade sämre platser än förra året så bilderna blev därefter men lite bjuder jag på i varje fall om ni förlåter mig för kvaliteten?

Clown- hästen
Clown- hästen
Igen...
Igen…
Ljuseffekterna bidrog till magin!
Ljuseffekterna bidrog till magin!
Massor!
Massor!
Stor skicklighet
Stor skicklighet
Otroligt duktiga
Otroligt duktiga
Mer hästar
Mer hästar
Häftiga nummer
Häftiga nummer
Och det viktigaste, lyckliga barn!
Och det viktigaste, lyckliga barn!

Hoppas ni får en härlig fredag! Kram Malin

Vinnarna i tävlingen!

Det var inte många som lockades av ett gratis cirkusbesök, det var det inte och det känns himla synd, trodde på ”rusning till pumpen” av barnfamiljer här i länet. Och med tanke på hur få det var som deltog så önskar jag av hela mitt hjärta att jag kunde ge er alla varsin familjebiljett men det kan jag ju inte :-( . Så, efter lite ångest och huvudbry så har jag nu utsett de två vinnarna och det är….. Jessica Söderfjord och Karin Aleryd, grattis till er! Hoppas ni får en lika härlig och rolig upplevelse på fredag som vi fick förra året och som vi hoppas att vi får även ikväll :-) ! Förväntningarna är höga hos sonen och även hos hans föräldrar ;-) . Jag skriver till er om hur ni ska göra nu men föreställningen börjar i varje fall klockan 19.00 på fredag.

Själv så räknar jag ner nu, räknar ner tills på måndag då äldsta sonen kommer hem, bara fyra dagar kvar! Inte klokt, pirret i magen ökar för varje dag och jag vill bara hoppa fram tills måndagsmorgon då jag och älsklingen ska ge oss ut på den roadtrip som tar oss till Arlanda där vi ska hämta honom och sambon Matilda, himmel vad dom är efterlängtade!!

Nu ska jag gå ut i köket och baka mina goda limpor som jag ”slängde ihop” inför utställningen i helgen, dom tog slut i en rasande fart och nu vill vi ha mer. Min mor, som kommer på middag i morgon, har även uttryck sin önskan att få smaka min nöttosca- kladdkaka så hinner jag så blir det nog en sån oxå, vill ju göra mamma glad :-) .

Hoppas ni får en ljuvlig torsdag! Kram Malin

 

Cirkus Scott- tävling!!

Nu ni, håll i brallorna, för nu har jag fått äran att lotta ut inte mindre än två familjebiljetter till Cirkus Scotts föreställning på fredag här i Linköping! Jo, ni läste rätt, hur underbart är inte det?? En familjebiljett innebär att fyra får gå, kan liksom inte bli bättre och jag är riktigt ivrig! Även vi ska gå, fast på torsdag och med årets pirattema så är sonen galet ivrig och jag förstår honom med tanke på hur kul vi hade det förra året på deras föreställning. Det var förra årets höjdpunkt för oss alla och jag är så tacksam att vi får möjligheten även i år! Här kan du läsa mitt inlägg om vårat besök föra året!

Lånad bild
Lånad bild
Bild från Google
Bild från Google
Kittlar i magen :-) ( lånad bild )
Kittlar i magen ( lånad bild )

Hur går det då till undrar ni nu ivrigt. Och det ska jag berätta. Jag vill att ni skriver en kommentar här på bloggen, inte på facebook, och berättar om ert bästa cirkusminne och som enväldig domare så bestämmer jag vilka två minnen jag tycker är bäst och ja, ni vinner helt enkelt. Vi har inte så mycket tid på oss så tävlingen pågår bara till torsdag klockan 10.00 och biljetterna får ni sen hämta i biljettkassan vid Cirkus Scott under dagen på fredagen. Kan väl knappast bli lättare? Vilka de två lyckliga vinnarna är presenteras här på bloggen på torsdag samt att jag även mailar er! Kör hårt och lycka till och som sagt, glöm inte att skriva här och inte på facebook, viktigt! Om ni inte har några cirkusminnen så får ni självklart delta ändå, skriv då en motivering om varför just ni ska vinna och varför ni aldrig varit på cirkus innan.

Hoppas ni har en skön måndag! Kram Malin

Så där ja!

Nu är första utställningen på ett par år avklarad och jag är så glad över hur det gick! Båda tjejerna skötte sig exemplariskt, både i och utanför ringen, inget skällande, ingen osäkerhet, kanonduktiga :-) ! Dessutom så fick Alice Excellent :-) ,trots att hon för dagen var i lite högt hull och även Filippa fick jättefin kritik men på henne så höll dom så klart hp:t då hon fortfarande har ett litet underbett. Verkligen superroligt och hade jag pengar och en mer utställningsintresserad make så skulle jag gärna åka på fler ( några mer kan det nog bli men det får nog bli nästa sommar när värmen återvänt ;-) ) . Såg en massa fina chihuahuor och blev otroligt förtjust i en liten kille som bor i Dalarna men som kommer från Norrköping. Fick hjälp att visa av Catrin, en kompis, då jag var ganska trött idag och hon och hennes dotter Emma hade med sig sina underbara hundar, å så fina dom är! Det är även dom som fött upp den fina hanen :-) . Tack än en gång Catrin för hjälpen!

Nu är vi hemma och både maken och jag somnade en stund på sängen, ja även tjejerna då som var helt slut efter äventyret. Skönt, för sonen är och leker hos bästisen så vi kunde koppla av och ja, då går det som det går, trötta som vi är, man somnar ;-) . Har varit ute på en långis nu och försöker få tillbaka värmen, och Filippa surar för att hon inte får plats i mitt knä när jag bloggar och har datorn där så jag borde kanske lägga ifrån mig den, ta upp henne i famnen och låta henne värma mig lite? Ja, det låter som en plan!

Hoppas ni har det skönt denna ruggiga söndag. Kram Malin